errare
Z Wikislovníku
Obsah |
latina [editovat]
sloveso [editovat]
- 1. konjugace (a-kmeny)
časování [editovat]
| Čas | Osoba | Aktivum | Pasivum |
|---|---|---|---|
| Infinitiv | – | errāre | – |
| Prézens sg. | 1. | errō | error |
| 2. | errās | errāris | |
| 3. | errat | errātur | |
| Prézens pl. | 1. | errāmus | errāmur |
| 2. | errātis | errāminī | |
| 3. | errant | errantur | |
| Imperativ sg. | 2. | errā! | – |
| Imperativ pl.. | 2. | errāte! | – |
| Imperfektum sg. | 1. | errābam | errābar |
| 2. | errābās | errābāris | |
| 3. | errābat | errābātur | |
| Imperfektum pl. | 1. | errābāmus | errābāmur |
| 2. | errābátis | errābāminī | |
| 3. | errābant | errābantur | |
| Futurum sg. (první) | 1. | errābō | errābor |
| 2. | errābis | errāberis | |
| 3. | errābit | errābitur | |
| Futurum pl. (první) | 1. | errbimus | errbimur |
| 2. | errbitis | errābiminī | |
| 3. | errābunt | errābuntur | |
| Konjunktiv imperfekta sg. | 1. | errārem | – |
| 2. | errārēs | – | |
| 3. | errāret | – | |
| Konjunktiv imperfekta pl. | 1. | errārēmus | – |
| 2. | errārētis | – | |
| 3. | errārent | – |
