convocare

latina

sloveso

• 1. konjugace (a-kmeny)

časování

Čas	Osoba	Aktivum	Pasivum
Infinitiv	–	cōnvocāre	–
Prézens sg.	1.	cōnvocō	cōnvocor
	2.	cōnvocās	cōnvocāris
	3.	cōnvocat	cōnvocātur
Prézens pl.	1.	cōnvocāmus	cōnvocāmur
	2.	cōnvocātis	cōnvocāminī
	3.	cōnvocant	cōnvocantur
Imperativ sg.	2.	cōnvocā!	–
Imperativ pl..	2.	cōnvocāte!	–
Imperfektum sg.	1.	cōnvocābam	cōnvocābar
	2.	cōnvocābās	cōnvocābāris
	3.	cōnvocābat	cōnvocābātur
Imperfektum pl.	1.	cōnvocābāmus	cōnvocābāmur
	2.	cōnvocābátis	cōnvocābāminī
	3.	cōnvocābant	cōnvocābantur
Futurum sg. (první)	1.	cōnvocābō	cōnvocābor
	2.	cōnvocābis	cōnvocāberis
	3.	cōnvocābit	cōnvocābitur
Futurum pl. (první)	1.	cōnvocābimus	cōnvocābimur
	2.	cōnvocābitis	cōnvocābiminī
	3.	cōnvocābunt	cōnvocābuntur
Konjunktiv imperfekta sg.	1.	cōnvocārem	–
	2.	cōnvocārēs	–
	3.	cōnvocāret	–
Konjunktiv imperfekta pl.	1.	cōnvocārēmus	–
	2.	cōnvocārētis	–
	3.	cōnvocārent	–

význam

1. svolávat