desperare
Vzhled
latina
[editovat]sloveso
[editovat]- 1. konjugace (a-kmeny)
časování
[editovat]| Čas | Osoba | Aktivum | Pasivum |
|---|---|---|---|
| Infinitiv | – | dēsperāre | – |
| Prézens sg. | 1. | dēsperō | dēsperor |
| 2. | dēsperās | dēsperāris | |
| 3. | dēsperat | dēsperātur | |
| Prézens pl. | 1. | dēsperāmus | dēsperāmur |
| 2. | dēsperātis | dēsperāminī | |
| 3. | dēsperant | dēsperantur | |
| Imperativ sg. | 2. | dēsperā! | – |
| Imperativ pl.. | 2. | dēsperāte! | – |
| Imperfektum sg. | 1. | dēsperābam | dēsperābar |
| 2. | dēsperābās | dēsperābāris | |
| 3. | dēsperābat | dēsperābātur | |
| Imperfektum pl. | 1. | dēsperābāmus | dēsperābāmur |
| 2. | dēsperābátis | dēsperābāminī | |
| 3. | dēsperābant | dēsperābantur | |
| Futurum sg. (první) | 1. | dēsperābō | dēsperābor |
| 2. | dēsperābis | dēsperāberis | |
| 3. | dēsperābit | dēsperābitur | |
| Futurum pl. (první) | 1. | dēsperābimus | dēsperābimur |
| 2. | dēsperābitis | dēsperābiminī | |
| 3. | dēsperābunt | dēsperābuntur | |
| Konjunktiv imperfekta sg. | 1. | dēsperārem | – |
| 2. | dēsperārēs | – | |
| 3. | dēsperāret | – | |
| Konjunktiv imperfekta pl. | 1. | dēsperārēmus | – |
| 2. | dēsperārētis | – | |
| 3. | dēsperārent | – | |