recusare
latina
[editovat]sloveso
[editovat]- 1. konjugace (a-kmeny)
časování
[editovat]| Čas | Osoba | Aktivum | Pasivum |
|---|---|---|---|
| Infinitiv | – | recūsāre | – |
| Prézens sg. | 1. | recūsō | recūsor |
| 2. | recūsās | recūsāris | |
| 3. | recūsat | recūsātur | |
| Prézens pl. | 1. | recūsāmus | recūsāmur |
| 2. | recūsātis | recūsāminī | |
| 3. | recūsant | recūsantur | |
| Imperativ sg. | 2. | recūsā! | – |
| Imperativ pl.. | 2. | recūsāte! | – |
| Imperfektum sg. | 1. | recūsābam | recūsābar |
| 2. | recūsābās | recūsābāris | |
| 3. | recūsābat | recūsābātur | |
| Imperfektum pl. | 1. | recūsābāmus | recūsābāmur |
| 2. | recūsābátis | recūsābāminī | |
| 3. | recūsābant | recūsābantur | |
| Futurum sg. (první) | 1. | recūsābō | recūsābor |
| 2. | recūsābis | recūsāberis | |
| 3. | recūsābit | recūsābitur | |
| Futurum pl. (první) | 1. | recūsābimus | recūsābimur |
| 2. | recūsābitis | recūsābiminī | |
| 3. | recūsābunt | recūsābuntur | |
| Konjunktiv imperfekta sg. | 1. | recūsārem | – |
| 2. | recūsārēs | – | |
| 3. | recūsāret | – | |
| Konjunktiv imperfekta pl. | 1. | recūsārēmus | – |
| 2. | recūsārētis | – | |
| 3. | recūsārent | – | |