fråga

švédština

výslovnost

• IPA: [˘froːga],  fråga^{? • info}
• 2. intonace

podstatné jméno

• rod společný

skloňování

Substantivum (i)	singulár		plurál
	neurč.	urč.	neurč.	urč.
nominativ	fråga	frågan	frågor	frågorna
genitiv	frågas	frågans	frågors	frågornas

význam

1. otázka
   • Svara på min fråga! – Odpověz na moji otázku!

sloveso

časování

(i)	aktivum	pasivum
infinitiv	fråga	frågas
přítomnost	frågar	frågas
préteritum	frågade	frågades
supinum	frågat	frågats
rozkazovací zp.	fråga	frågas

příčestí

Číslo	singulár		plurál/ urč. tvar
Rod	společný	střední
přítomné	frågande
trpné	frågad	frågat	frågade

význam

1. ptát se, zeptat se
   • Han frågade var jag bodde. – Ptal se, kde bydlím.